Betong, Betongföretag, Betongteknik | Betongföreningen

| Hoppa till innehåll.

Inspirerande och lärorik Norgeresa

Rustade med ylletröjor, sköna skor och regnjackor for en entusiastisk skara för att studera betong och estetik i Norge.

I programmet ingick byggnader ritade av den legendariske Sverre Fehn, spännande rastplatser i fjällvärlden och en imponerande gymnasieskola bland annat. Att vi i månadskiftet maj – juni skulle uppleva snöfall hade vi inte tänkt oss, men vädret blev ändå mer vänligt än prognoserna förutskickat.

Vi var ett dussin personer – arkitekter, betongtekniker, materialtillverkare – med undertecknad ordförande för Betongföreningens råd för estetik som reseledare. Resan var väl förberedd med hjälp av Ole Krokstrand som genom sitt arbete för Bygg uten grenser (www.byggutengrenser.no) är väl bekant med betongbyggandet i Norge.  Ole följde också med oss på turen till fjällvärlden.

Hamar. Logen från 1700-talet har restaurerats och används som folklivsmuseum. Exteriört ser den ut ungefär som den gjorde då den fram till 1939 användes för jordbruket. Foto: Anita Stenler Hamar. Här syns ruinen av den medeltida biskopsborgen, samt de sentida betongramper som adderats till den gamla logen. Foto: Anita Stenler Hamar. Nya betongkonstruktioner i logen. Såväl ombyggnader som utställningar är ritade av Sverre Fehn. För de känsliga formarbetena engagerades möbelsnickare. Foto: Anita Stenler Hamar. Ramper gör att besökarna inte sliter på det historiska byggnadsverket. Foto: Johny Lindeberg Hamar. Utställning av seltyg. Också utställningen har blivit minnesförklarad och får inte ändras. Foto: Sussie Schwab Hamar. Fortfarande pågår arkeologiska utgrävningar. Fyndplatsen skyddas av en skyddsbyggnad ritad av Sverre Fehn. Foto: Sussie Schwab Hamar. Ruinen av den medeltida domkyrkan, ett norskt nationalmonument, är omsluten av ett stort glastak ritat av arkitekterna Lund & Slaatto. Foto: Anita Stenler

Det berömda Hedmarksmuseet på Domkirkeodden i Hamar, färdigställt 1969 och kompletterat 2003, blev vår första upplevelse. Ett folklivsmuseum har byggts i en stor loge från 1700-talet, vilken i sin tur byggts av och vid ruinen av ett biskopssäte från 1200–1400-talet. Arkitekt Sverre Fehn har ansvarat för ombyggnad en till museum samt även för utställningens utformning. Utvändigt ser logen ut som den gjort då den användes fram till 1939, men invändigt och på den gamla gårdsplanen finns moderna tillägg. Fehns filosofi var att forntiden skulle finnas kvar och det moderna skulle kontrastera mot det gamla. Tilläggen av glas och exponerad betong ger en spännande kontrast mot den gamla träbyggnaden. För att betongytorna skulle få den rätta finessen lät man möbelsnickare tillverka brädformarna.

De delvis utgrävda resterna av biskopsborgen täcks av en särskild byggnad med glastak som vilar på råa betongväggar. Imponerande är också den senare tillkomna glasintäckningen av den medeltida domkyrkoruinen. Glasbyggnaden är ritad av arkitekt Kjell Lund.

Sohlbergplatsen. För att resande ska kunna avnjuta den vackra utsikten över sjö och fjäll har Vegvesendet anlagt denna rastplats, ritad av arkitekt Carl-Viggo Hölmebakk. Foto: Anita Stenler Sohlbergplatsen. Tallarna som förgrund till utsikten är en viktig del av upplevelsen. För att träd och mark skulle kunna bevaras byggdes betongkonstruktionen upphöjd på stålpelare. Bröstningen utgör bärande balk. Foto: Anita Stenler Sohlbergplatsen. Den anslående utsikten över Rondanes fjällmassiv utgör motiv för en berömd tavla av Harald Sohlberg. Foto: Sussie Schwab Sohlbergplatsen. Plattformen är noga inplacerad bland tallstammarna, och har hål som släpper ned ljus och vatten till marken. De snedställda stålpelarna är nedborrade med specialrigg till fast berg upp till 12 meter under ljungmarken. Foto: Anita Stenler

Efter övernattning i ett mysigt fjällhotell som skyddade väl för snögloppet for vi vidare norrut över kalfjället på en av de vägar som Statens vegvesen utsett till Turistväg. Detta innebär bland annat att man vid utsiktspunkter uppfört rastplatser med spännande utformning av yngre arkitekter. Vi beundrade utsikten, men inte mindre de väl utförda betongkonstruktionerna, vid två rastplatser ritade av arkitekt Carl-Viggo Hölmebakk, uppförda 2009.

Gyldendalhuset. 1. En helt ny, effektiv och representativ kontorsbyggnad uppfördes bakom bevarade historiska fasader. Den vita huspastisch som står på innergården är en kopia av fasaden till en byggnad i Köpenhamn som tillhört Gyldendal förlag. Foto: Sussie Schwab Gyldendalhuset. Ljusgården täcks av en uppseendeväckande konstruktion av fyrsidiga betongpyramider som snedskurits och vridits så att ljuset faller olika. Foto: Sussie Schwab Gyldendalhuset. Pyramiderna är sammansatta av prefabricerade betongelement. Foto: Anita Stenler Gyldendalhuset. Huvudtrappan utgör en mötesplats. Snickare höll på i ett år med att bygga formen för trappan. Den blanka ytan på pelarna beror på att formarna var klädda med vaxat papper. Foto: Anita Stenler Gyldendalhuset. Trappan visar upp fina svängda platsgjutna ytor. Foto: Anita Stenler Gyldendalhuset. Arkitekt Inge Hareide, som var projektledare vid Sverre Fehns kontor under arbetet med Gyldendalhuset, gav oss en engagerande visning. Betongen består av vitcement och lokal ljusgrå sten, för att ge ljus i byggnaden. Foto: Anita Stenler Gyldendalhuset. Kontorsvåning. Längsgående balkar är sammangjutna med sneda bjälklagsplattor. Lutningen gör att ljuset från fönstren reflekteras in. Lutningen hanterar också det faktum att nivån på fönstren är olika i de motstående bevarade fasaderna. Foto: Anita Stenler Gyldendalhuset. I auditoriet omfamnas publiken av platsgjuten betong, som kontrasterar mot den ljusa eken i tak, golv och inredning. Foto: Sussie Schwab Gyldendalhuset. Auditoriet. Foto: Anita Stenler Gyldendalhuset. Studiegruppen beundrar ljusgården. Foto: Anita Stenler

Efter en vacker tur söderut längs den långa sjön Mjösa, där vi också såg prov på intressanta brokonstruktioner, kom vi till Oslo där vi fick en mycket givande visning av förlaget Gyldendals hus, färdigställt 2007. Detta är ytterligare en ombyggnad signerad Sverre Fehn. Arkitekt Inge Hareide, som då arbetade tillsammans med Fehn, visade oss runt. Han förklarade hur man kunnat skapa ett helt modernt kontor med öppna ytor och en samlande ljusgård bakom den gamla byggnadens fasader, hur ledningsdragningen passas in i betongbjälklagens balkkonstruktion och hur man kunnat utnyttja betongens massa för temperaturutjämning. Särskilt fascinerande är takkonstruktionen över ljusgården. Den består av pyramider tillverkade av förtillverkade element. Ett blickfång är också den kopia av fasaden till en av förlagets byggnader i Köpenhamn som står på gården och ramar in utställningar och releasepartyn.

Här anslöt Kristin Kvisvik från Norcems kommunikationsavdelning, och hälsade oss välkomna till Oslo. Norcem har bidragit med sponsring av vissa av aktiviteterna under resan.

Lärarnas hus – Smyckeskrinet. Glasfasaden med konstnärlig utsmyckning av Jorun Sannes. Bokstäver och symboler i silkscreen-tryck. Foto: Sussie Schwab Lärarnas hus – Smyckeskrinet. Entréhallens och huvudtrappans ljusa betong tar tillvara solvärmen från den sydvästvända glasfasaden. Värmen lagras i energibrunnar under gården. Arkitekt Cathrine Vigander från Element Arkitekter berättar. Foto: Sussie Schwab Lärarnas hus – Smyckeskrinet. Trappan löper längs glasfasaden. Foto: Sussie Schwab Lärarnas hus – Smyckeskrinet. Gruppen studerar glasfasaden. Foto: Sussie Schwab Lärarnas hus – Smyckeskrinet. Detalj av glasväggen. Foto: Anita Stenler Lärarnas hus – Smyckeskrinet. Ljus och mönsterskuggor förs via trapphuset in i föreläsningssalarna. Foto: Anita Stenler

Vi fortsatte sedan till ett konferenscenter för lärarnas fackförbund kallad Smykkeskrinet, färdigställt 2009.  Också här fick vi en mycket entusiastisk visning av en av de ansvariga arkitekterna, Cathrine Vigander. Ett uttalat mål var att skapa en byggnad med energi- och miljöhänsyn. Tack vare de tunga byggmaterialen, glasfasad mot sydväst, energibrunnar med värmepumpar samt ingjutna vattenrör i bjälklag och trappa har man fått ett lågenergihus.  Innanför den stora glasfasaden med konstnärlig utsmyckning leder den massiva betongtrappan upp genom byggnaden. Detta gör att solvärmen når betongstommen och kan lagras för senare behov, men inte stör utrymmena innanför.

Den vackra kvällen ägnade vi åt att gå runt i och på det fantastiska Operahuset, öppnat 2008 och ritat av arkitektkontoret Snöhetta. Människor rörde sig överallt på de sluttande planen runt byggnaden. I foajén kunde vi beundra de konstnärliga väggarna och se hur väl publiken kunde röra sig till sina platser och de olika serveringarna på läktarna. En visning av huset hade vi bokat till sista dagens förmiddag.

Heyerdahlskolan. Fasad med band av glas och betongelement. Foto: Anita Stenler Heyerdahlskolan. Balkonger på skolans ena sida. Bröstningar av betongelement. Foto: Sussie Schwab Heyerdahlskolan. Central hall med glastak. Snäckformen uppstår genom att de öppna ovalerna i de olika planen är vridna i förhållande till varandra. Foto: Anita Stenler Heyerdahlskolan. Central hall med glastak. Snäckformen uppstår genom att de öppna ovalerna i de olika planen är vridna i förhållande till varandra. Foto: Sussie Schwab Heyerdahlskolan. Central hall med glastak. Snäckformen uppstår genom att de öppna ovalerna i de olika planen är vridna i förhållande till varandra. Foto: Anita Stenler Heyerdahlskolan. Öppen förbindelse mellan två våningsplan blir en samlingsplats. Pelarna är gjutna i stålform, därefter rengjorda och behandlade med dammbindande medel. Foto: Sussie Schwab Heyerdahlskolan. Konstnärlig utsmyckning av elever. Foto: Anita Stenler Heyerdahlskolan. En stor sporthall med internationella mått för handboll hör till skolan men används också för klubbspel och evenemang. Foto: Anita Stenler Heyerdahlskolan. En stor sporthall med internationella mått för handboll hör till skolan men används också för klubbspel och evenemang. Foto: Anita Stenler

På lördagen reste vi söderut längs Oslofjordens västra strand till Larvik. Vi besökte Thor Heyerdahl gymnasieskola ritad av de danska arkitekterna schmidt hammer lassen. Skolan har 1650 elever och 300 anställda, välutrustade verkstäder, utbildningskök och gym förutom traditionella skolsalar. Dessutom ingår en multiarena med plats för 4000 åskådare.  Byggnaden, som stod färdig 2009, präglas av öppenhet och genomlysning. På varje plan är byggnadens centrum ett stort öppet betongdäck, där djupa urskärningar släpper ljus ner i huset.  De olika bjälklagen med sina urskärningar är vridna sinsemellan, så att en serie lokaler med dubbel och enkel takhöjd bildas.

Midtåsen. Infogat i naturparken ligger den sparsmakade paviljongen för skulpturer av Knut Steen. Foto: Anita Stenler Midtåsen. De släta ljusa betongväggarna ger bakgrund och förstärker effekten av skulpturerna. Foto: Anita Stenler Midtåsen. Byggnaden är oklimatiserad, vilket möjliggör de fina mötena mellan glas och betong. Foto: Johny Lindeberg Midtåsen. Utsikt. Foto: Anita Stenler Midtåsen. Detalj. Foto: Johny Lindeberg Midtåsen. Noggrant arbete. Foto: Anita Stenler Midtåsen. Mot sjösidan. Foto: Sussie Schwab Midtåsen. Omgivande bokskog. Foto: Anita Stenler

I Sandefjord avnjöt vi god fisklunch i hamnen och besökte sedan Midtåsen skulpturpark, där en nybyggd paviljong uppförts för att visa skulpturer av konstnären Knut Steen. Skulpturparken ligger högt ovanför staden med vidunderlig utsikt över fjorden. Lund Hagem arkitekter har projekterat paviljongen, som är en oklimatiserad byggnad med enda syfte att skydda marmorskulpturerna som inte tål det norska klimatet.  En neutral, ljus vägg som skulle lyfta fram marmorskulpturerna var viktig för konstnären. Glas i tak och glasöppningar i fasaderna ger ett ljusspel som framhäver skulpturerna och dessutom utsikten över fjorden och den omgivande tallskogen. I och med att byggnaden inte är uppvärmd eller värmeisolerad ges speciella möjligheter att ansluta betongen mot det bärande glaset. Vår guide, som varit projektledare under byggtiden, framhöll att man använt speciellt skickliga betongarbetare för att uppnå de fina ytorna. Den ljusa kulören uppnådde man med vitcement.

Arkitekturmuseum. Den friliggande paviljongen av glas och betong omges av murar som samspelar med den närliggande Akershus fästning. De är platsgjutna av ljus betong av lokal ballast och vitcement. Foto: Johny Lindeberg Då vi återkom till Oslo promenerade vi till Arkitekturmuseet, ytterligare en byggnad av Sverre Fehn som stod klar vid årsskiftet 2007/2008. Museet har en paviljong för tillfälliga utställningar som är helt omgiven av betongmurar med inslag av glas. Tyvärr var museet stängt på grund av strejk, så vi fick nöja oss med utvändig besiktning. Vi beslöt alla att göra ett närmare studium vid nästa Oslobesök.

Strejken påverkade oss också så att den planerade guidade visningen av Operahuset måste ställas in. Några av oss passade då på att boka sistaminutenbiljetter till kvällens balettföreställning, för att kunna komma in i salongen. Både den hästskoformade salongen, de trivsamma balkongerna utanför läktarna och baletten ”Askungen” blev en fin upplevelse.

Tjuvholmen. Intryck från en vandring i den nyaste stadsdelen, intill Aker Brygge. Foto: Anita Stenler Tjuvholmen. Intryck från en vandring i den nyaste stadsdelen, intill Aker Brygge. Foto: Anita Stenler Tjuvholmen. Intryck från en vandring i den nyaste stadsdelen, intill Aker Brygge. Foto: Johny Lindeberg Tjuvholmen. Intryck från en vandring i den nyaste stadsdelen, intill Aker Brygge. Foto: Anita Stenler Tjuvholmen. Intryck från en vandring i den nyaste stadsdelen, intill Aker Brygge. Foto: Anita Stenler

Den regniga söndagsförmiddagen ägnade vi åt att gå omkring i den nybyggda stadsdelen Tjuvholmen, som gränsar mot Aker Brygge. Hus med spännande utformning och olika karaktär omgav oss där. Flera byggnader uppvisade fina betongelementfasader.

Vi tog oss sedan ut till Gardemoen för att säkert hinna passera de på grund av strejken mycket tröga säkerhetskontrollerna före hemfärden. Flygplatsbyggnaden kan man också studera med intresse, även om den inte uppvisar mycket betong.


Reseberättelse från studieresan i Norge, juni 2012
av Anita Stenler, ordförande i Rådet för estetik

 

One Comment
  1. Richard permalink

    Tack Anita för det strålande jobb du lagt ned på text och bilder!

Kommentarerna är avstängda.