Jag sitter och försöker beräkna hur eventuella förändringar i mitt hus från 1954 kan slå på energiåtgång. Det som vållar mig mest huvudbry är att beräkna U-värdet för källarplattan.
Som jag kan se det är den oisolerad, och består av ett skikt dräneringsbrytande material (singel) ovanpå lera, och sedan 10 cm betong. Räknar jag bara på de värdena får jag ett U-värde och en energiförbrukning som vida överstiger den energiåtgång jag har i verkligheten.
/Johann
Normalt har platta på mark underliggande isolering, vilket fungerar både fukt- och värmetekniskt. Då isolereffekten av cellplast (eller mineralull) är ca 50 gånger bättre än betongen styrs U-värdet för plattan av isoleringen och dess tjocklek. För en oisolerad platta är det annorlunda, dels blir värmeförlusterna relativt stora och man får en transport av markfukt upp i plattan.
Tittar man på ett material i sig används lambda-värdet för att beskriva dess isolerförmåga, och tar man med tjockleken får man materialets R-värde. Viktar man samman flera material använder man normalt U-värdet, exempelvis för vägg, golv eller tak. U-värdet kan också användas för produkter såsom dörr, fönster m.m.
Det är inte helt enkelt att räkna U-värde på en oisolerad platta. Antaget att betongen har ett lambda-värde på 1,7 W/(m C), är 100 mm tjock, och att luften ger ett övergångsmotstånd (R) på insidan med 0,13 och utsidan 0,04 (m2 C)/W, blir plattans U-värde 4,37 W/(m2 C).
Detta kan jämföras med om betongplattan skulle ha 250 mm cellplastisoleringen, då U-värdet istället blir 0,14 W/(m2 C). Till detta kommer rand/kanteffekter och andra eventuella köldbryggor.
Ytterligare en sak som man behöver beakta för plattor på mark, är den ”värmekudde” som med tiden kan byggas upp under huset. Speciellt om oisolerad eller inte så tjock isolering, så även för större plattor.
Man vill normalt ha tempergradienten över isoleringen för att denna skall fungera, men om marken har byggt upp en förhöjd temperatur kommer gradienten över isoleringen bli liten och därmed även effekten av isoleringen. Har man golvvärme bidrar det till ökad marktemperatur, varför isolertjockleken blir ännu viktigare.
”Värmekudden” gör också att markfukten drivs upp i plattan och kan ge problem. Om man tänker sig ett mycket stort golv, exempelvis ett industrigolv, har isoleringen i mitten av plattan inte så stor betydelse eftersom arean ändå kommer att göra att en värmekudde byggs upp, även om isoleringen är tjock. Då kan men i stället behöva mer isolering närmast ytterväggarna/grundmuren, och i mitten kan det räcka med byggplast (som fuktspärr).
Då du har en oisolerad platta kommer det skapas en ”värmekudde” i marken under golvet. För att minska värmeförlusterna från denna värmelagring kan det vara idé att gräva ner en skivas bredd med markisolering runt om huset.
Ytterligare en effekt ”värmekudden” gör är att det förbättrar plattans U-värde, dvs markens isolerförmåga tas med som en del i konstruktionen. Och i ditt fall skulle jag gissa att det sänks med ca 25%, vilket då skulle ge ett U-värde på ca 4,37×0,75= 3,28 W/(m2 C).
Oskar Esping, tekn. dr. Thomas Betong och Thomas Concrete Group