Fråga experten: Sprickbredd och täckandebetongskikt vid XA-klasser

Hej Karsten

Det finns rekommenderade värden på maximala sprickbredder för olika typer exponering, livslängdsklasser och konstruktioner, i exempelvis Betonghanboken Material (kap 22.9), Eurokod (EN 1992-1, EKS (BKR), AMA Hus, AMA Anläggning och Betongrapport 13.

Har man en miljö där angreppen på betongkonstruktionen är lite speciella, kan man behöva utreda hur eventuell sprickbildning påverkar beständigheten och livslängden. Sprickor kan vara problematiska för funktionen (tätheten), beständigheten (armeringskorrosion, frysning, mm) eller för estetiken. Sprickor brukar inte påverka konstruktionens lastbärande förmåga.

Det finns olika typer av sprickbildning, där vissa typer kan påverka beständigheten mer. Exempelvis genomgående (temperatur- eller krympsprickor) kan bli ganska stora vid armeringen och vara problematiska om man har ensidigt vattentryck (urlakning). En annan typ av problematisk sprickbilning är den av sättningen, där det öppnar upp för inträngning till armeringen, samt kan skapa hålrum under armeringen.

Förutom sprickbreddsbegränsning är det viktigt med härdningen (skydd mot tidig uttorkning) för att få till en beständig konstruktion. Har man höga krav bör man föreskriva härdningsklass 4 (EN 13670).

XA-klasserna gäller för kemiska angrepp i naturlig jord och lågt strömmande grundvatten (EN 206). De kemiska angreppen avser vattenlöst sulfat, koldioxid amonium och mangnesium, samt lågt pH. Val av exponeringsklasser i XA (1, 2 eller 3) görs utifrån omgivande faktorer (typ av angrepp och koncentration). Viss vägledning finns i Betongrapport 11, och behöver göras från fall till fall.

När det gäller svavelhaltiga föreningar, är det framför allt sulfater som är problematiska för betong (risk för ettringit). Vattelösliga sulfater kan komma från delmaterialen i betongen eller från omgivande miljön.

Sulfit som är en annan variant av svavelförening kan också vara problematisk för betong, så det kan bryta ner cementpastan med tiden.

När det gäller sulfider, som är ytterligare en svavelförening, är denna normalt inga problem för betongen. Däremot när det är ”sulfidjord” kan denna ombildas till svavelsyra när den oxiderar, vilket exempelvis kan ske när man gräver i jorden och exponerar den för syre. Svavelsyra och andra vattenlösliga ämnen med lågt pH kan ge alvarliga angrepp på betongen och kan initiera armeringskorrosion.

När det gäller XA3 är i grunden inga bindemedel tillåtna, då det kräver att man först förprovar och utvärderar betongen med provning anpassad för de kemiska angrepp som konstruktionen i marken utsätts för. En del av dessa provningar är tidskrävande, som exempelvis sulfatresistensen som tar ett år att prova.

Om man tänker att det är syraangrepp du avser i detta fall (sulfider som ombildas till svavelsyra), så brukar hög slagginblandning krävas för att göra betongen mer syratålig.

Anläggningscement kan vara bra där man vill minska risken för ballastreaktioner (ASR) eller när betongen utsätts för sulfater. Men anläggningscement är inte lika bra på att göra betongen tät som andra typer av cement. Alternativa bindemedel har som regel en positiv effekt på betongens täthet.

En betongleverantör har normalt ingen betong klassad för XA 3, men XA 1 och 2 är möjligt. Men gör man en betong med anläggningscement (Anl FA eller Infra), vct 0,40 och slagg, blir den någorlunda tålig för de flesta angrepp. Betongen kan vara lufttillsatt utan att det påverkar negativt, men kalkstensfiller bör man undvika om det är sulfat- eller syraangrepp.

Lycka till med projekteringen.

/Oskar