Hej!
Vi har i vår underhållsplan (Sustend) att vi ska måla våra balkonger för att förhindra karbonatisering av betongen och jag försöker komma fram till hur vi ska tänka kring detta. Jag har haft kontakt med två företag som utför besiktningar och har fått lite olika uppgifter på vad som behöver göras. En medlem som är byggnadsingenjör tyckte inte att man behöver göra någon inspektion och provtagning utan att man helt enkelt bestämmer dig för att måla, då processen oavsett provtagning framskrider.
Vi har tre bostadshus med tre utanpåliggande balkonger, utan tak, sex infälld balkonger och två uteplatser i varje hus. Vissa har glasat in sina balkonger och/ eller målat sina tak som är undersida på nästa balkong. Husen är 25 år gamla och vad jag förstår är balkongerna prefabricerade.
I de två offerter som jag fått så förslår ett företag att man scannar alla utanpåliggande balkonger och okulärbesiktar övriga samt scannar en infälld. Detta ska då visa hur armeringen ser ut och man vidtar åtgärder utifrån detta.
Företag två vill ta prover på betongen för att avgöra graden av karbonatisering och vidta åtgärder utifrån det resultatet. Och som sagt till sist kan man vidta åtgärder= måla, utan att göra tester innan. Att göra dessa tester kostar en hel del pengar med material, resor och traktamente och sedan tillkommer kostnaden för själva arbetet. Har ni svar på detta eller kan ni ge tips på vem man kan prata med för att få ett svar på hur vi kan går vidare med detta. Mvh Ingrid Tinnfält, BRF Kastanjen, Örebro
Fråga experten: Underhåll balkonger
/
Experten svarar:
Hej Ingrid
Att betongen karbonatiserar innebär att koldioxid från omgivande luft tränger in och reagerar med den fria kalken löst i porvattnet (kalciumhydroxiden) i cementpastan och ombildas till kalksten (kalciumkarbonat). Man att cementet återgår till den kalksten som är råmaterialet i cementtillverkningen. När man värmer upp kalkstenen till över 800 grader (kalcinering) drivs koldioxiden ut, vilket utgör ca 44% av kalkstenens vikt.
När betongen karbonatiserar sjunker pH från ca 13 till ca 9, vilket gör att det basiska skyddet (passivering) mot armeringskorrosion försämras. Men karbonatisering gör också betongen tätare och ökad dess densitet.
För utomhuskonstruktioner där det finns fukt tillgängligt kan karbonatiseringen vara problematisk för armeringskorrionen, men för inomhuskonstruktioner är karbonatiseringen inga problem då det inte finns tillräckligt med fukt för att järnen skall rosta.
Hur snabbt betongen karbonatiseras avgörs främst av dess vatten-cement-tal (vct) och fukttillståndet. För en tät betong (lågt vct) går det långsammare, så även om det är hög fuktighet. Karbonatisering sker framför allt när RF är under 65% i betongen, men för korrosion (utan klorider) behöver det vara 85-95% RF. Just balkonger har en miljö där det finns förutsättning för karbonatisering och korrosion, då översidan kan vara fuktig och undersidan relativt torr. Så när man mäter karbonnatiseringsdjupet på en balkong är det undersidan man normalt gör detta, översidan är djupet normalt litet.
Hur snabbt betongen karbonatiserar beror också på hur djupt in den trängt, uppskattningsvis ökar tiden i kvadrat med djupet. Om det exempelvis tar 10 år för karbonatiseringen att nå in 20 mm in i en konstruktion, skulle det ta totalt 100 år för att nå till dubbla djupet (40 mm).
För att mäta karbonatiseringsdjupet brukar man borra ut en cylinder och spräcka den på längden. Genom att spraya pH-indikator av typen fenaftalein eller tymolftalein får man ett tydligt färg (blå eller cerise) där betongen inte är karbonatiserad (högt pH). Det kan gå att mäta karbonatiseringsdjupet genom att stegvis borra sig in med ett mindre borr och spraya i hålet.
Även om karbonatiseringen nått järnen, brukar eventuell korrosion av järnen gå långsamt. Till skillnad mot korrosion av klorider, som kan gå snabbt och vi lägre RF.
Det finns många balkonger byggda på 70-talet som är i mycket dåligt skick och behöver åtgärdas. Dels beror det på att man inte använt så bra betongkvalitet (exempelvis K25), men också att man har haft bristfälliga täckskikt samt avsaknad av ”droppnäsa”. Ovansidan av balkongen kan vara i bra skick, specielt om den har en skyddande ytbeläggning.
Balkonger där man har tösaltat kan vara i riktigt dåligt skick (korrosion och frystskador), då de normalt inte är dimensionerade för detta.
Att okulärt bedöma om balkongerna är i bra skick kan vara svårt. Det finns metoder för att mäta om järnen har börjat rosta, men det brukar kräva att de har en snlutningspunkt för mätaren. Att scanna, brukar bara ge svar på om det finns järn, och ungefär var de ligger i betongen. För en bättre tillståndsbedömning bör man borra ut några cylindrar på utvalda ställen (kritiska punkter), för mätning av karbonatiseringsdjup och tryckhållfasthet. Om karbonatiseringen passerat täckskiktet kan man också se om järnen börjat rosta.
Skulle man se att betongen börjat spjälka loss av armeringskorrosion, brukar problemet vara mer omfattande och stora åtgärden kan behövas (eventuellt rivas). Mindre spjälkning i ytterkant balkongen kan vara mindre problematiskt, men annans bör man spärra av och säkra upp innan skadorna har bedömts ordentligt.
Ett vanligt sett att bromsa karbonatiseringen är att måla undersidan av balkongen, det finns speciell färg för detta (karbonatiseringshemmande) men kan funka bra med andra typer också som tätgör ytan.
Men som sagt, karbonatiseringen behöver inte vara ett problem. Om balkongerna är inglasade och inte utsätts för fukt, finns inte förutsättning för att järnen skall rosta. På samma sett som en inomhuskonstruktion, där man inte behöver ta hänsyn till armeringskorrision initierad av karbonatisering.
Lycka till med underhållsplanen.
/Oskar
Tekn. dr. Thomas Betong och Thomas Concrete Group